Billeder på siden
PDF
ePub

4

Karen hun snowwed sæ hal omkring, aa sat hinne Pan immod Stokken. Uhlen tuded i Kjerketuen, po Raahnen2 gohled han Kokken. Hunnen3 tuded mod Kjerkepuet, aa Katten mjawwed i Aahnen. Føst saa døh hun den unge Muer, aa raa bagætter fam Baacnen.5 „No blywwer han nok isræ Daeren"

[merged small][ocr errors]

"Hwo mød haa Do faat wal aa Karen?"

Vinteren lidd, aa Fororet kam, aa Staeren po Gowlen han faang: „Goer hær inno din usselig Pjalt! kan ikki Dæ Tiden blyw laang? "Mød længer den skal ikke heller blyww!" saah Ejler; han gik te

et Træ. Han ban hans Huesbond aalls i en Løk --11 No stal A raa kom hæfræ! Saa faah han Faawal te Vaeren,

"

[merged small][ocr errors][merged small]

De war eisen en følle jen!" saah han Jepp. "En wa saa bedrowwele," saah An Cathrin.

"En

wa saa grussele," saah Kien Muotes.7 "Syng wos jen dæ gøer let mier faanowwele! Kjen Pæjster!" „læ no Enaahn synng!" swuert hun, „sin I ett æ faa= nowwed mæ den hæhr." "Ito!" saah Wolle Hannsen, "A ær ett grum te aa synng; men A ku faatæll Jer en bette Histaarri, dær æ haatte lissom e Vihs, undtawwen de, te en for en bæir hn." "Sto! læ wos saa fo en!" saah e Skwolmæister; men gjør en ett faa laang!" „A fka ett gjør en længer den en ær“ fuert han. Aa saa snøed han hans Nies, aa tow ve.

-

"

Vi kinne jow aalsaammel de hæ bette kon Bøj, di falle Stræe." No ejer di dem sjælh; men i æller Daww hoer di unne Kjasholm. Den æ da annele splet ad, som faa mange anner; men fahr haar ed wot en skam

') Taarn. 2) Høloftet. 3) Hundene. 4) Port. 5) Barnet. 6) Alle. 7) Mortensdatter.

[ocr errors]

mele gue Goer. I di Tier A veed no ett saa noww, nær ed war bowed dær et Stød tow Broer po e Goer. Den ældst a dem wa da e Mand,1 aa den ungest ejed slet ett nød, hverken aa e Goer eller aa e Gwos. Men Pæeng haad han eisen nof aa, manne Kihster full, saawalsom den Aahn.

Noddeda, i de samm Golaw bowed der en Fraaww po Annsbjerre. Hun war ung blowwen Enki, aa righ wa hun, aa know wa hun. De fu jow da ett flo feil, te dæ wa baade Jen aa Enaahn, dæ bejled te hin. Si kuns no! Ham den ældst Broer o Kjasholm, han bejled aasse, men de vil ett blyw te nod. E Fraaww haad sit sæ Endahn ued; men hvem han war, elle hwor han wa fræ, de mo A ett fejj, for A veed ed eit. Den ungest aa di hæ Kjasholms Brøer haad aasse sit sæ Jen ued;2 men de wa sgi en Buenpihg i Skræe. Jahja! han wil jow ett hat hin te Kuen; men ejjesen søen I vedd wal. De passed hun ett om. Han ga Gaat for, aa han bøj hinne Pæcng, aa han lowwed hin baade Guld aa grønn Skoww; men lih vidt kam han mæ hinne. Hun passed hin Rok aa hin Binnhues, aa hehdeds hin gammel Forræller. Imelstaahn wa hun saarren, og hinne Muer saa te hin iwessemda:4 „Hva staae Do, bette Ann!" Hun suet ett nød Annet po ed end: "To de veed A ett Jen ta ett aalti wæ

[blocks in formation]

Aa saa

Mens de hæhr no stød søen po, saa kam den ældst Broer ætter, hvem de war, e Fraaww haalt aa. fuer han en høw Jed: te han skul undlyww ham, ihwor han saa traf po ham. Men hør ikkun saa! Hwem aa Jer, dær æ kommen ad e Vej mel Ungstrup aa Tuening,

1) Herremanden. 2) Scet fig En ud. 3) Plejede. 4) Alt= imellem. 5) Glad.

Men

haa wal aasse sit søen mødtvejs ve en Pass en laang flaad How-lissom en Doss1 — i en Fihrkant me stuer Stien rundenom aa nowwn Broklinger aa Tejlstien. Si dæhr haar í gammel Daww staan en Kjerk, dæ hed Luhn Kjerk. Aa di Annsbjerre Folk, aa di Kjasholms Folk di wa lih gue om den samm Kjerk, aa haad jet Stuelstaah, elle Poppeltuer, som di kaller ed, i en. Si no bøj ed sæ hwerken wahr elle bæjer, end te e Fraaww mæ hin Kjærrest mødtes en Søndæ mæ den ællst aa di hæ Kjasholms Broer i e Stuel. E Kjasholmsmand gjør ett laang Snak, men drow hans Koer, aa jaw igjennem den Aahn. E Fraaww hin Kjerreft han fihl 3 dee owwerenn; men han kam sjæl løkkele og wal ued aa e Kjerk. hwot han saa sihn timmedes, de vedd A ett nod aa. Men de blow befolh, te e Kjerk sku rywwes nier, faa den hæ grusselig Gjanning; aa sihn haar e Folk, de hor te Luhn Sown, goen te Tuening Kjerk. De wa no de; men I skul ha aa vehd, hudden de gik mæ hinner e Skræpihg. Si kons no: Ham den ungest Broer han kjøwt Annsbjerre for e Fraaww døh knap ætter te hinne Kjærrest wa muered. Men e Goer hed ett Annsbjerre indda; den haad et ant Navn, ingen Noløwend ka howw. De Navn, en haae no, fek en ætte de hæ kon Toes i Stræe faa hun hed Ann; aa da e Herremand ett ku faalokh hin ve nowwn Meddel, saa taw han hin te Kuen i Tugt og Ehr, aa kled hinner op i Silki og Dammask de wa no aant end en røe Binntroww aa et Par Stunthueser. Di lowwed glædele tesammens i manne Herrens Der. De fihst

[ocr errors]

-

A besøgt dem, ga di mee en Kaarre ful aa Brænvien, aa et Glas ful aa Brøe, aa en Skjelling i mi Paang. No æ den Histaarri ett længer.

1) Daase. 2) Værre eller bedre. ) Faldt.

"

"Den war ett faa mod towwele." saah e Skwols mæister. Men no sku vi wal haa en Vihs. Syng fram, Visti! Do ka jow saamange som dær æ Finger aa Tæer paa wos Aalsammel. Men de fku wa soen en plasiele jen." Visti ga hans Naaggel1 et Snow, 2 læhted sæ fræ e Stuel, traf op i hans Bowser, fat sæ igjen, spetted hans Skroe ued, aa tow we gilik:3

Dwli han wa fæ faa løste en Swenh,
Skul han et Æren, saa stak han irenh
Hisop aa hæhnier.

Gik han mæ Hjølli1 aa gik han mæ Plow,
Aaller haad han Now,

Undtawwen nær han sow

Saa søhdele, saa bløhdele.

Skjøn Else hun æ sæ en Frøken saa fiin,
Hun gor i Silke aa Moer aa Hermelien,
Hisop aa hæhnier.

Soe hun ham Pwli i Mark elle Skow,
Aaller haad hun Now,

Undtawwen nær hun sow

Saa søhdele, faa bløhdele.

Da wa Daans epo Goeren, aa Dwli han faang,
Eaa mæ den aa saa mæ den saa lettele han spraang
Hisop aa hænier.

Skjøn Else stod aa soe po, huddan han ku fæ snow:
Saa fik hun ingen Row,

Undtawwen nær hun sow

Saa søhdele, saa bløhdcle.

Skjøn Elfe vil faaløft sæ uoi den grønne Luhn,
Hin Tanker di wanked aalt i den samme Stuhn
Hisop aa hæhnier:

1) Nøgle. 2) Eving. 3) Strar. 4) Hølee.

Da mødt hun ung Ejler aalt udi den Skow,

Aa saa fik hun Row,

Di usi Græsset sow

Saa søhdele, faa bløhdele.

Aa da saa hin Forræller no wa døh ud aaw Æl '
Den jenn gik te Himmerig, den aahn gik te Hæll
His op aah dæhnier,

Te Egtemand aa Haasbon ung Ejler hun tow;
Saa fit de behgi Now,

Aa ve hweranne sow

Saa føhdele, saa bløhdele.

Den Vihs grinned di aa hvæhjen, aa e Skwolmæjfter skaaltred sæ2 aa gnej hans Arm, aa saah: "De haa da wor en skammele kaalhøhgen3 Knæjt, den samm Ejler.“ "De ka hejer ett noth aa wa saa med rædh a sæ," saah Kjen Peister, nær En ska te aa ilaww mæ søen nod." "De mo Do wal seji," saah Pe Baahstrup, han læhted sæ fræ e Bænk, aa sath sæ mi Aallfaaers Aallfaaer wo rædh a sæ, fat hæhr." "De war ibann4" rowt Pe Pahvse, „Hwa veed Do om di Aallfaaers Aallfaaer?" sæji Dæ fuert Pe Baahstrup

igjen — „Haad saa had A knap

"De skal A ,,Den Goer hær ohsten

for, som vi Bynner inno kalle Baahstrup, men di Stuer kalle Marswynsluhn, den er i gammel Tier bøgged op aa fier Bynnergoer. Di hoer te Annsbjerre, aa e Mand dæhr hed Jørren Maahswyen. Han row di Baahstrupgoer nier, aa kyl di tow aa e Bebowwere i no Huhs i Vium, aa den treddi smed han te Søsle faa degaang ku di jow tummel wos lissom di sjæl behaahged. - Den fjahr de war aakkeraact mi Aallfaaers Aallfaaer, han fik ett nød

1) Ælde. 2) Skuttede fig. 3) Fræk. 4) Som Pokker.

« ForrigeFortsæt »